17e maj

Varje söndag sen jag kom hit har det varit fint väder, faktiskt soligt och varmt. Jag vet detta eftersom jag har spelat fotboll med ett gäng samvetslösa huliganer i parken varje söndag klockan fyra utom idag. Även idag visade sig dock solen på sitt bästa humör när jag steg upp, så jag bestämde mig för att göra slag i saken och åka ner till Wicklow och gå i bergen. 

Karaktär på County Wicklow: Bergigt, folktomt, vackert, nära Dublin och därför på helgen fullt med stadsbor som söker naturupplevelse.

Sagt och gjort, jag stiger på bussen, hoppar av i Bray för att ta en snabb lunch, och sen på bussen söderut igen. När jag stiger av vid buss hundrafyrtiofems ändstation så har det soliga vackra vädret förbytts till halv storm och fullt regn. Vädret på Irland är ombytligt så jag kan lika gärna ge det ett försök tänkte jag och gick in i närmsta pub.

Karaktär på pub: som varje annan irländsk pub. Halvfull, uppdelad i två delar, en bar (lite stökigare utan stoppning på stolarna) en pub med grön heltäckningsmatta, möbler i mörk ädelträ-fanér och stoppade stolar, engelsk fotboll i bakgrunden. 

Inte för att stärka mig utan för att fråga var det var bäst att vandra. Jag fick en vandringsled utpekad för mig och iväg det bar. Regnet tilltog i styrka. Jag ignorerade det. Vatten trängde in i mina converse. Jag ignorerade det. Mina glasögon var omöjliga att se igenom pga ständigt regnande. Jag försökte ignorera det. Jag kom faktiskt upp på toppen av ett litet berg, hävde ur mig nåt slags ronja rövardottervrål och vände neråt igen. Mina nya beiga chinos blev färgade med grönbruna sträck på grund av det täta buskaget, stigen var i regnet förvandlad till en bäck men ner kom jag. Satt som en våt hund på bussen på vägen hem, ändå nöjd med utflykten. 

Tre karaktäristika hos irländare

Hej

Irländare har tre fascinerande egenskaper.

1. De har en otroligt välfungerande blodcirkulation. Detta sluter jag mig till efter att se hur lite de har på sig. Är solen framme är det t-shirt som gäller, det verkar vara en järnlag som råder. Även om det är svinkallt och jag går med vinterjacka.

2. De är väldigt duktiga på namn. Alla vet vad jag heter. Kvinnan i personalrestaurangen. Folk på fotbollsplanen jag nyss träffat. Själv vet jag knappt vad han heter som jag delat kontor med i en vecka. 

När jag går i korridorerna på jobbet så är det, How you doing there Mats? som hörs hela tiden. Trevligt, men samtidigt lite jobbigt eftersom jag inte vet vad en jävel heter. 

3. De har ingen skam i kroppen. Allt så förbaskat dyrt. Allt utom svenskt polarbröd, som faktiskt är billigare än hemma. Märkligt.