Trauma för Falköings Finest

Ja, men det är inte bara jag som är ledsen. Hela min hembygd sörjer just nu. Det ENDA som utmärkte vår fina stad har nu raserats. Som Ingo säger, vad ska jag nu prata om på sittningar?

http://www.tv4play.se/nyheter_och_debatt/nyheterna_skaraborg?title=ko-tapp_i_falkoping&videoid=1137047

17e maj

Varje söndag sen jag kom hit har det varit fint väder, faktiskt soligt och varmt. Jag vet detta eftersom jag har spelat fotboll med ett gäng samvetslösa huliganer i parken varje söndag klockan fyra utom idag. Även idag visade sig dock solen på sitt bästa humör när jag steg upp, så jag bestämde mig för att göra slag i saken och åka ner till Wicklow och gå i bergen. 

Karaktär på County Wicklow: Bergigt, folktomt, vackert, nära Dublin och därför på helgen fullt med stadsbor som söker naturupplevelse.

Sagt och gjort, jag stiger på bussen, hoppar av i Bray för att ta en snabb lunch, och sen på bussen söderut igen. När jag stiger av vid buss hundrafyrtiofems ändstation så har det soliga vackra vädret förbytts till halv storm och fullt regn. Vädret på Irland är ombytligt så jag kan lika gärna ge det ett försök tänkte jag och gick in i närmsta pub.

Karaktär på pub: som varje annan irländsk pub. Halvfull, uppdelad i två delar, en bar (lite stökigare utan stoppning på stolarna) en pub med grön heltäckningsmatta, möbler i mörk ädelträ-fanér och stoppade stolar, engelsk fotboll i bakgrunden. 

Inte för att stärka mig utan för att fråga var det var bäst att vandra. Jag fick en vandringsled utpekad för mig och iväg det bar. Regnet tilltog i styrka. Jag ignorerade det. Vatten trängde in i mina converse. Jag ignorerade det. Mina glasögon var omöjliga att se igenom pga ständigt regnande. Jag försökte ignorera det. Jag kom faktiskt upp på toppen av ett litet berg, hävde ur mig nåt slags ronja rövardottervrål och vände neråt igen. Mina nya beiga chinos blev färgade med grönbruna sträck på grund av det täta buskaget, stigen var i regnet förvandlad till en bäck men ner kom jag. Satt som en våt hund på bussen på vägen hem, ändå nöjd med utflykten. 

Tre karaktäristika hos irländare

Hej

Irländare har tre fascinerande egenskaper.

1. De har en otroligt välfungerande blodcirkulation. Detta sluter jag mig till efter att se hur lite de har på sig. Är solen framme är det t-shirt som gäller, det verkar vara en järnlag som råder. Även om det är svinkallt och jag går med vinterjacka.

2. De är väldigt duktiga på namn. Alla vet vad jag heter. Kvinnan i personalrestaurangen. Folk på fotbollsplanen jag nyss träffat. Själv vet jag knappt vad han heter som jag delat kontor med i en vecka. 

När jag går i korridorerna på jobbet så är det, How you doing there Mats? som hörs hela tiden. Trevligt, men samtidigt lite jobbigt eftersom jag inte vet vad en jävel heter. 

3. De har ingen skam i kroppen. Allt så förbaskat dyrt. Allt utom svenskt polarbröd, som faktiskt är billigare än hemma. Märkligt. 

Nära-sälen-upplevelse

Hej hej

Efter en hård natt ute igårkväll på fashionabel nattklubb efter en mycket dålig tenta-prestation bestämde jag mig idag för att ta lätt och ledigt och åka på utflykt.

Målet var Howth, en udde norr om Dublin som man kan åka till med pendeltåget.
När jag kom dit var det folkfest. En liten trevlig marknad där man kunde köpa delikatesser och bakverk och ballonger och tysk korv från en tysk gubbe i en liten liten husvagn.

Jag spankulerade runt lite, köpte en bratwurst för fyra eurosar och gick sedan till kajen. Där stod en liten hund och skällde på nånting i vattnet. Nyfiken som man är gick jag fram och tittade och vad fanns där om inte en säl, en riktig bamsing till säl. Den låg (eller stod mera) i vattnet och tittade på mig med sina stora, sorgsna (/förbannade) ögon. Jag började fundera på om han ville ha min bratwurst och fick tvångstankar om att slänga i den, men jag höll emot. Snart dök en säl till upp och det blev en liten folksamling där på kajen.
En liten flicka frågar sin pappa: -daddy, why is the dog barking at the seal?
-well, you see, many million years ago, dogs started to swim in the ocean and nature made them into seals.
Han var helt gravallvarlig när han sa detta. Okej, tänkte jag, får man verkligen fabulera fritt bara för att man är pappa? Helt ute och cyklar är han ju inte, sälar är ju däggdjur och sådär men ändå, är det verkligen hundar i rakt nedstigande led?
Men sen funderade jag vidare och började uppskatta hela upplägget. Jag fick inspiration. När jag blir pappa ska jag bygga ihop en egen komplicerad och fantasieggande skapelseberättelse som jag kan förmedla till mina småttingar. Jorden skapades av honung och betong, ska jag säga, eller nåt...

Sen vandrade jag längsmed kusten. Fantastiskt fint lanskap med klippor som kastade sig ner i havet, små öar utanför och en stor regnbåge i solskenet. Vackert! Jag kommer tejpa upp foton i mitt album, denna gången lovar jag!

Här är några killar som blivit lite väl redigerade, valet i Irland kommer i veckan, på torsdag:

Tenta och borttappade nycklar

Hej

Jag ställde mina två mobiler på väckning klockan sju imorse för att ta mig till tentasalen. Eftersom alla 30 000 studenter skriver tenta mer eller mindre samtidigt var det inte vilket litet kyffe som helst som användes, utan nånting i storleksordningen av Viktoriastadion. Dessutom med en lika stor sal vägg i vägg. Jag kom väl förberedd till tentan, med flera stora mind maps i olika färger inpräntade i minnet, och dessutom tre stycken minnesramsor:
W_______ W
I _______W
R _______O
T _______W
Hi _______O
So _______O
Wo ______O
S ________O

Samt SINAS...

Så jag behöver ju knappt säga att det kändes helt okej. Det enda störningsmomentet kom från en tjej några rader bort som snöt sig konstant. Hon snöt sig kanske var femte minut och snytningen varade i tre minuter. Otroligt utdragna snytningar alltså.

Efter tentan som bara varade i två timmar åt jag lunch med några klasskompisar på campus som ligger tjugo minuter från där vi skrev tentan. När jag sedermera skulle ta bussen till Blackrock där jag bor upptäckte jag att mina nycklar var borta!

Kris...

Jag gick tillbaka till restaurangen och letade febrilt och tjatade på personalen och frågade om de hade fått in nåt eller om jag hade lämnat in den i bricksnurran och så vidare. Inget resultat.
Jag ringde en klasskompis som jag hade varit och lånat bok hos och vi gick hem till henne och letade. Inget resultat. Tillbaka till restaurangen och tjata. Därefter till Campus stora lost-and-found-avdelning. Nähäpp. Alltså måste jag ha lämnat kvar nycklarna där jag skrev tentan. Således transport dit och engagerande av en hel yrkeskår tentavakter (och tro mig, i enlighet med irländsk tradition är dom helt sanslöst många) men inte heller här något resultat. Moloken vandrar jag till pendeltåget, väntar irriterat på pendeln och till slut sätter jag mig i ett tågsäte och drar ner dragkedjan i min nu något svettiga tröja.

DÅ får jag syn på dem. Retligt hänger dom och dinglar ihopknäppta i min skjortknäppning. Där har dom hängt och dinglat hela tiden. Jag hade suttit och lekt med dem i restaurangen såklart och sen totalt glömt bort det. Jag hade ju letat i min bröstficka på skjortan ett antal gånger utan att uppfatta dem.

Så kan det gå. Fyra timmar efter tentan hemkomst med nycklar och allt.

Nu ska jag plugga inför fredags-och lördagstentan.

Ett helt nytt inlägg, färskt! Fräscht!

Hej hej allihopa
<- Min brorson när han va här å hälsa på. Det börjar dra ihop sig till tentaperiod deluxe i guinnessland. Mindre guinness och mera plugg är veckans ledord. Igår var det dock avskedsfest. Trist. Men inte tristare än att vi redan planerar var och när vi ska ha nästa avskedsfest. Antagligen blir det på lördag. Då har jag haft tre tentor och kommit halvvägs i tentadjungeln. Men jag ska inte klaga på tentor, jag vet många som har det betydligt värre. Själv har jag två mål med slutet på terminen. Att klara alla tentor och att bara behöva pynta ut pengar i tvättomaten en gång till. Det måste å andra sidan bli snart, inom ett par dagar.

Men min sista föreläsning här på Irland har jag haft nu i alla fall. Det är lite synd. Jag gillade föreläsningarna här, i alla fall en del. Det var mycket power point och väl förberedda föreläsare.
Jag har inte sagt ett ord på en enda föreläsning. Det är ingen som har frågat. Det har varit en hel del diskussioner och så där men jag har inte vågat delta. Usch. Prata på engelska inför 50 pers. Å andra sidan, såå mycket diskussioner har det inte heller varit. Inga seminarier eller nåt sånt. Så man kommer undan om man vill, å de vill man.

Sista föreläsningsdagen firades med massa band som spelade och öl som såldes i plastglas. Folk som spontangrillade på en gigantisk gräsmatta. Det var trevligt. Lite som valborg i Lund ungefär. Jag blev mer än salongsberusad.

Det fina med Dublin är att man kan få se havet varje dag. Det kan man inte i Falköping. Inte i Lund heller. Okej, det kanske inte är det mest inbjudande havet i Världen, men jag ska tamejfasen bada i det innan jag åker härifrån. Vilket blir den 3e juni. I alla fall. Jag var precis nyss nere och tog några kort vid min pendelstågsstation. Ska lägga upp lite fler i mitt album vad det lider.

Ha det fint!

Gårdagens ledare redan idag!

För er som inte vill vänta på handelsföreningarnas beslut om årets julklapp har jag redan nu ett litet tips. Gå in här och tryck på "övriga" och skynda att fynda. Den översta varan har jag redan köpt i stora kvantiteter. Ingo (som förespråkar apartheid) ska få en, och KP (som heilar) ska få en.
Mycket nöje.

/Boris

Apropå ledare och apropå Boris. Idag dog ingen mindre än Boris Jeltsin. Om han kunde bli 76 vårar så ska väl jag.

Har ni inte varit inne på bloggen på länge, läs nästa inlägg istället för det här.