Okey fellas
Det var ett tag sen sist. I
väntan på att min tvätt ska torka, min brorsa och brorson ska komma, min öl ska drickas upp och min musik ska lyssnas igenom så ska jag plottra ner lite om vad som hänt sen sist...
Kort sagt kan man säga att även Dublin har lyckats falla in i nån sorts vardagslunk. Det är inlämningstider av essays för tillfället och de tar upp mycket av min tid. Inte så mycket spännande och exotiskt att rapportera om alltså.
Innan jag glömmer av det måste jag meddela att den där historien om flickebarnet som inte fick heta Metallica slog igenom här också. Irländarna tyckte att det var fasligt att man inte fick döpa barn till vad man ville i Sverige. Nej, det är klart.. får man inte göra abort så är man kanske mån om att man ska få döpa alla sina oäktingar till lite vad som helst.
I helgen hade jag besök av ett helt gäng hemifrån Falköping med omnejd, även om de är utspridda nuförtiden. Frans, Simon, David, Hanna och Crollan var här, och alla bodde i mitt lilla rum. Det gick väldigt bra och det var himla skoj. Finns det hjärterum så finns det stjärterum.
Det föll sig inte sämre än att Conor, en av mina bekanta irländare (ja, jag har faktiskt såna, tre stycken) fyllde 21 och hade en stor fest i fredags i övervåningen på Doyles. Att fylla 21 verkar vara värsta grejjen här, precis som i Sverige när farmor var ung. Vi kom dock lite sent men vi dansade loss ändå.
Notering: jag märker nu att det räcker med en öl för att tycka att varje låt är riktigt riktigt bra.
På lördagen var vi ute i Malahide och slappade. Det var fint väder och vi låg på stranden och solade, och sen lite somrig gymnastik på en gigantisk gräsmatta utanför ett slott. På kvällen hundkapplöpning. Jag förlorade inte helt oväntat mest pengar, 8 € + inträde. Irländarna spelade som galningar. Allt som saknades var Billy Lansdowne.
På söndagen var vi på Croke Park (82 500 platser, dock bara 25 000 när vi var där) och tittade på Gaelic Football, en udda sport minst sagt. Frans och David sa att de kunde "göra underverk med ett sånt här lag bara man inför zonförsvar". Mycket möjligt.
Vi smörjde sedan kråset med indisk restaurangmat. Bilderna föreställer samarbetsövningar i soldis, oljemiljonären David, stilstudie Crollan, Hundvinnaren Hanna, hundar, klätterträd, lycklig Frallan.
Notering: Fred Åkerström krävfa fler än en öl.
Vår utrikesminister kan inte stava till guinness. Kolla här.
Snart landar Björn och Noa.
Falköpingsnyheter: FKIK vann sin debut i allsvenskan, snickarna i Iran är frisläppta, jag har läst halva Ronnys Sandahls bok.
Det var ett tag sen sist. I
väntan på att min tvätt ska torka, min brorsa och brorson ska komma, min öl ska drickas upp och min musik ska lyssnas igenom så ska jag plottra ner lite om vad som hänt sen sist...Kort sagt kan man säga att även Dublin har lyckats falla in i nån sorts vardagslunk. Det är inlämningstider av essays för tillfället och de tar upp mycket av min tid. Inte så mycket spännande och exotiskt att rapportera om alltså.
Innan jag glömmer av det måste jag meddela att den där historien om flickebarnet som inte fick heta Metallica slog igenom här också. Irländarna tyckte att det var fasligt att man inte fick döpa barn till vad man ville i Sverige. Nej, det är klart.. får man inte göra abort så är man kanske mån om att man ska få döpa alla sina oäktingar till lite vad som helst.
I helgen hade jag besök av ett helt gäng hemifrån Falköping med omnejd, även om de är utspridda nuförtiden. Frans, Simon, David, Hanna och Crollan var här, och alla bodde i mitt lilla rum. Det gick väldigt bra och det var himla skoj. Finns det hjärterum så finns det stjärterum.
Det föll sig inte sämre än att Conor, en av mina bekanta irländare (ja, jag har faktiskt såna, tre stycken) fyllde 21 och hade en stor fest i fredags i övervåningen på Doyles. Att fylla 21 verkar vara värsta grejjen här, precis som i Sverige när farmor var ung. Vi kom dock lite sent men vi dansade loss ändå.
Notering: jag märker nu att det räcker med en öl för att tycka att varje låt är riktigt riktigt bra.
På lördagen var vi ute i Malahide och slappade. Det var fint väder och vi låg på stranden och solade, och sen lite somrig gymnastik på en gigantisk gräsmatta utanför ett slott. På kvällen hundkapplöpning. Jag förlorade inte helt oväntat mest pengar, 8 € + inträde. Irländarna spelade som galningar. Allt som saknades var Billy Lansdowne.
På söndagen var vi på Croke Park (82 500 platser, dock bara 25 000 när vi var där) och tittade på Gaelic Football, en udda sport minst sagt. Frans och David sa att de kunde "göra underverk med ett sånt här lag bara man inför zonförsvar". Mycket möjligt.
Vi smörjde sedan kråset med indisk restaurangmat. Bilderna föreställer samarbetsövningar i soldis, oljemiljonären David, stilstudie Crollan, Hundvinnaren Hanna, hundar, klätterträd, lycklig Frallan.
Notering: Fred Åkerström krävfa fler än en öl.
Vår utrikesminister kan inte stava till guinness. Kolla här.
Snart landar Björn och Noa.
Falköpingsnyheter: FKIK vann sin debut i allsvenskan, snickarna i Iran är frisläppta, jag har läst halva Ronnys Sandahls bok.
5 kommentarer:
Hola!
Det gläder mig att du har spelat bort massa kosing på hundkapplöpning. Du glömde väl inte bort att ha på dig bruna skor efter klockan 18 nu när du fick?
Nota bene även att Bildts grabb Nils har en blogg som länkas från hans pappas dito. Tips!
hej hej
ps; Vart hamnade din deklaration? Min hamnade hos prästerna trots eftersändning. Har nu begärt uppskov och känner mig som värsta finansvalpen härför. DS
Här nere rapporteras det ständigt om händelser på olika konstiga öar med lika konstiga namn som ligger och skvalpar i haven utanför Australien. Man blir lite sugen på att bli skatteflykting (av romantiska, ej ideologiska, skäl) och ta sina svenska tusenlappar och flytta dit, och sätta pengarna i en kokosnötsfarm. Sen sippar man bara på paraplydrinkar under palmerna och låter magen växa och hyn bli tyskt röd.
Hah, nils blogg är trevlig läsning. En snabb-psykoanalys säger dock att grabben har lite problem med tjejerna i skolan. Svårt att connecta. För mycket politik. Enda länkarna är till pappa , regeringen och aktie-marlon.
Kan tänka mig att pytsa in lite i din farm D mot en paraplydrink.
I dessa skattetider står det mycket om att betala skatt i aftonbladet. Till skillnade från D så läste jag igår om vår kära Jan Guillou som mer än gärna betalar 75% i skatt. Lite förvånande tycker jag. Visst blir jag glad över vår delade entusiasm till staten men är han inte lite väl okritisk till densamma? Han säger ju inte vad han vill att pengarna ska användas till.
Det är sexigt att betala skatt helt enkelt. Jag tror han säger så för att han vill visa vilken rigid inkomst han har. Han tjänar väl pengar som gräs gubben. Hans 25 % är säkert minst dubbelt så mycket i månaden som de CSN-pengar man själv drar in.
J: Min deklaration hamnade också hos prästerna, vilket inte var förvånande, för det gör alla mina brev. Men jag har folk som hämtar upp dem, och som samtidigt passar på att spionera på prällarna.
Skicka en kommentar