Hej go vänner
Jag har noterat fler fyndiga formuleringar på bibliotekets toaletter, men my pen is huge är ändå i en klass för sig. Folk på universitet i Irland är ganska unga, jag har hört rykten om att det kryper ner till 16års-åldern. Annars trivs jag riktigt bra på campus, det är väldigt mycket folk överallt och alla envisas med högertrafik, medan vettiga människor väljer vänster sida i promenadsamband, vilket resulterar i en mängd krockar.
I helgen hade jag besök av Ken da Man. Det var riktigt trevligt. Vi gjorde nästan hela centrum på dagen, hela temple bar på kvällen och hela östkusten på söndagen. Skönt att snacka lite västgötska helt enkelt.
På fredagen bondade jag med min korridor. Alla envisades med att bjuda på sprit. Vi hamnade på nån obskyr klubb i stan efter ett gäng kreativa drinkar.
Faktum är att jag druckit guinness varje dag i en hel vecka med söndagens undantag. Jag har helt kommit över förra veckans pubfobi, och börjat känna på hur magen reagerar på kopiösa mängder stout, som ingo och falken beskrivit. I tisdags var hajpojken här. I samband med det stals en laptop och jag misstänker att städerskan misstänker mig, eller åtminstone Staffan. Hon tar fram det onda ögat varje gång när jag visar mig. Jag och Hajpojken har dock alibi, om nu bartendrarna minns oss.
Jag har noterat att här har alla lap-tops, på föreläsningar, på raster, i biblioteket, överallt.
Vilka är då värst undrar ni...
Några måste ju vara värst.
Asiaterna
Asiaterna är värst så klart.
Dom har små laptops där man fäller upp skärmen, vrider den 180 grader och fäller ner den igen och så blir det en touchscreen man kan skriva på... Som ett digitalt kollegieblock, men i övrigt en vanlig bärbar dator. Dom är otroliga, dom där asiaterna. Det visade sig inte minst idag, när vi körde karaoke i the wicked wolf, den lokala puben, Asiaterna sjöng som om jordens undergång var nästa onsdag. Och det var skoj. Jag sjöng/skrek lite också faktiskt. Ett par irländare har jag träffat, riktigt trevliga såklart, men det lär väl bli mest utbytestudenter helt enkelt.
Trots alla fester är jag rätt seriös, eller har i alla fall dom ambitionerna. Jag planerar att vara i skolan mellan tio och sex varje dag, och har kommit igång rätt okej. Men vårt campus är så fult. Det är som en blandning mellan sovjetiskt miljonprogram och sovjetisk månbas ungefär. Mycket betong och glas och konstgjorda sjöar. Men jag börjar tycka om det megalomaniska (dagny?) i det hela. Om man väljer rätt läsplats i biblan kan man få en fantastisk solnedgång halv fem varje dag.
/Boris
Jag har noterat fler fyndiga formuleringar på bibliotekets toaletter, men my pen is huge är ändå i en klass för sig. Folk på universitet i Irland är ganska unga, jag har hört rykten om att det kryper ner till 16års-åldern. Annars trivs jag riktigt bra på campus, det är väldigt mycket folk överallt och alla envisas med högertrafik, medan vettiga människor väljer vänster sida i promenadsamband, vilket resulterar i en mängd krockar.
I helgen hade jag besök av Ken da Man. Det var riktigt trevligt. Vi gjorde nästan hela centrum på dagen, hela temple bar på kvällen och hela östkusten på söndagen. Skönt att snacka lite västgötska helt enkelt.
På fredagen bondade jag med min korridor. Alla envisades med att bjuda på sprit. Vi hamnade på nån obskyr klubb i stan efter ett gäng kreativa drinkar.
Faktum är att jag druckit guinness varje dag i en hel vecka med söndagens undantag. Jag har helt kommit över förra veckans pubfobi, och börjat känna på hur magen reagerar på kopiösa mängder stout, som ingo och falken beskrivit. I tisdags var hajpojken här. I samband med det stals en laptop och jag misstänker att städerskan misstänker mig, eller åtminstone Staffan. Hon tar fram det onda ögat varje gång när jag visar mig. Jag och Hajpojken har dock alibi, om nu bartendrarna minns oss.
Jag har noterat att här har alla lap-tops, på föreläsningar, på raster, i biblioteket, överallt.
Vilka är då värst undrar ni...
Några måste ju vara värst.
Asiaterna
Asiaterna är värst så klart.
Dom har små laptops där man fäller upp skärmen, vrider den 180 grader och fäller ner den igen och så blir det en touchscreen man kan skriva på... Som ett digitalt kollegieblock, men i övrigt en vanlig bärbar dator. Dom är otroliga, dom där asiaterna. Det visade sig inte minst idag, när vi körde karaoke i the wicked wolf, den lokala puben, Asiaterna sjöng som om jordens undergång var nästa onsdag. Och det var skoj. Jag sjöng/skrek lite också faktiskt. Ett par irländare har jag träffat, riktigt trevliga såklart, men det lär väl bli mest utbytestudenter helt enkelt.
Trots alla fester är jag rätt seriös, eller har i alla fall dom ambitionerna. Jag planerar att vara i skolan mellan tio och sex varje dag, och har kommit igång rätt okej. Men vårt campus är så fult. Det är som en blandning mellan sovjetiskt miljonprogram och sovjetisk månbas ungefär. Mycket betong och glas och konstgjorda sjöar. Men jag börjar tycka om det megalomaniska (dagny?) i det hela. Om man väljer rätt läsplats i biblan kan man få en fantastisk solnedgång halv fem varje dag.
/Boris
10 kommentarer:
Ja, det går allt att använda "megalomani" i det sammanhanget.
Men det var väl ändå fel svar på ordfrågan på Quizen?
Skönt att höra att du tagit till dig dryckeskulturen. Själv chockade jag hela festen igår genom att dra fram en Gallo (kalifornien) ur påsen, men ursäktade mig med att jag inte vet nåt om franska viner än. (Lyckades tyvärr-till ingens egentliga förvåning- försova mig grundligt idag). Annars är det 8 till 18 som gäller på Fac éco...
Så har du redan börjat luckra upp dina principer och alltså givit dig hän till karaokens underbara värld. Det blir väl den enda oskulden du lägger åt sidan...? Puss min kopojke!
Jo, mitt heliga lofte om att aldrig sjunga karaoke vagde ganska latt. Men som tur var skralade jag tillsammans med fyra eller fem andra, och jag hoppas att det inte marktes vem som var jag. Hur som helst tror jag ingen egentligen bryr sig. Jag fragade en australiensiska vid namn Jenna (far man heta sa?) om det var fint, men hon sa bara att det viktigaste var att vi hade roligt.
En annan rolig detalj med asiaterna: dom tar sig engelskklingande namn. Nar man fragar vad dom heter sager dom typ Wesley, Robin, Linda och liknande. Skoj och konstigt.
13 dagar kvar till du kommer, Olga.
Hehe J, nae jag är inte förvånad över att du somnade. Kul det där med asiatnamn. Jag åkte en kväll med en rattfull John Chan i Vancouver. Det var mindre trevligt.
Mats. Idag fick jag ta över rollen som coola-killen-som-klarar-att-ligga-i-vattnet-längst då du lös med din frånvaro på kallbadhuset. 2 grader celcius visade termometern.
Tack Falken. Jag önskar det vore sant, det där om att jag ligga i längst. Ditt vikingablod är inte att tvivla på däremot. Kallbadhuset ska bli ett kärt återseende i höst.
Ang asiater: De drar ju allting till sin spets. Här har de gett sig hän åt slacker-stilen så till den milda grad att de överhuvudtaget inte går runt i nåt annat än pyjamas på kvällar och helger.
Det här ska inte bli nåt forum för asatisk antropologi (eller varför inte), men minns du Johan att vi har snackat om att asiater är mycket mer entusiastiska fans än andra, och dessutom har mycket smalare intressen.
Fredrika har berättat om en japan, som åkte hela vägen till Klippan, sov i det fria och återvände dagen därpå, bara för att se på ortens kyrka, som tydligen är ritad av nån berömd arkitekt. Fantastiskt. Jag uppmanar alla att följa denna mans exempel. Jag tänker till exempel gå över lik för att bli världens främsta aprikos-kännare.
även på föreläsningarna här är det mycket teknikprylar på de asiatiska raderna...intet nytt under solen.
Vem har inte åkt till Klippan för ett bisarrt syfte? (Bildbevis finnes, och alla Torsson-fans vet vad jag snackar om)
Skicka en kommentar