hej hej
Jag har ägnat viss möda och stort besvär åt att tejpa upp en hel del foton, de ligger på följande adress. KP kom i onsdags. Han var jetleggad. Vi köpte ett sexpack pringles och ett 24-pack öl och snackade om livets goda. Vi kom inte fram till något.
På torsdagen gick vi på stan, tittade på skinnjackor och gick på guinness-bryggeriet. På kvällen fest på campus och klubbande i stan - orsak. På fredagen sömn på café och lugn hemmakväll med film - verkan.
I lördags var det så St Patricks Day. Vi åkte in till stan och försökte titta på parad och hitta Staffan, som kommit ner från Belfast med sitt entourage. Vi misslyckades med att titta på paraden, det var för mycket folk, men vi hittade minsann Staffan, som hade en skojig mössa på sig, se foto.
I lördags, på Paddys Day, avgjordes som glasyr på tårtan sex-nationers i rugbyn. Irland och Frankrike låg på samma poäng, men Irland hade sämre målskillnad. För att göra en lång historia kort, Frankrike vann turneringen med minsta möjliga marginal.
St Patricks Day är ganska omryktat i Dublin. Det är då alla irländare flyr staden och söker lugnet på landet, på grund av alla turister som kommer. Man kunde lätt urskilja en irländare som den som INTE hade en "kiss me- I´m Irish"-tröja på sig, eller något liknande. Alla pubar var överfulla, och kvällen blev lite av ett antiklimax.
I måndags hyrde vi bil. Jag, KP, Staffan och Johan Möse, som också kommit till den gröna ön från sitt tillhåll i Exeter. Det började med en mycket förvirrad Boris som försökte bringa reda i var saker och ting låg och hur man kom dit. Således tog vi en dyr taxi till fel biluthyrare, ingen bil väntade oss. Med buss och många frågor om vä
gen 
kom vi dock rätt till slut.Det var faktiskt inte så svårt som jag hade trott att köra på vänster sida. Jag körde för det mesta på rätt sida om vägen. Vi åkte sakta runt på irländska landsbygden och funderade på får, stenmurar, whiskey, lidl, nakenbad och mycket annat. Det var faktiskt mycket vackert. Jag kan inte hålla mig, utan jag måste nog tejpa upp en bild här också tror jag. Enda lilla missräkningen var att vi åkte på en punktering. Johan bytte dock snabbt däck och vi var on the road igen, lyckligt ovetande om att det skulle kosta oss 40 € vid tillbakalämnandet.
Imorgon kommer Johan och Maria, dvs brorsan och svägerskan. Jag ska försöka få med dem på hundkapplöpning har jag tänkt. Får se hur det går. Jag räknar med rikedom.
9 kommentarer:
Hahaha, jag gillade verkligen bilden på Staffan när han höll föredrag - jag antar att han spekulerade vilt om naziförbrytare?
Bedårande bilder minnsann!
Men en sak stör mig: Har KP (eller vad han nu heter) värmetröja M/90 som yttersta plagg? Det går då rakt inte för sig.
Hundkapplöpning: Den enda begivenhet då det är tillåtet att bära bruna skor efter klockan 18.
Punktering: Det ska allt till Kapten Kullander för en sådan incident. Trodde inte att någon hade fått punktering efter 1970.
Pratade med en irländare om St Patrick's day. Han uttryckte typ att han gillade irland men att han inte var en "fucking idiot", dvs en sån som firar St Patrick's day. Ord och inga visor.
D:Minns ej om det var naziförbrytare eller preussare som var ämnet för föredraget. Intressant ar det i alla fall enligt åhörarna!
Angående J:s frågor. Ja det är försvarets värmetröja KP bär men till hans försvar ska sägas att distinktionen inner/ytterplagg inte finns någonstans på den gröna ön. I hjärnan på en irländare kan tshirten mycket väl utgöra ett formidabelt värmande ytterplagg, mitt i blåsigt, kyligt, blött marsväder.
Punkteringen var på sin höjd 25 % kapten Kullanders fel och 75 % vägens. Här pytsar vi ut EU-pengar och lik förbaskat är det hål i vägarna! Överlag styrde Mats skutan mycket försiktigt och förtroendeingivande!
Punkteringen var ett stort mysterium. Jag förstår icke hur det gick till. Jag håller med om att det känns lite 70-tal, men man ska ha varit med om allt, eller inte?
Jag gillar allt som gör livet värt att leva.
Du platsar ju utan att kvala i big brother, Matzzzz.
Hur uttalar de ditt namn förresten, som mastodontfilms-mats, eller på nåt grôtigt iriskt sätt?
Det där med allt som gör livet värt att levas drog jag till med bara för att retas, men det förstod du säkert.
Matt tror alla att jag heter. Antagligen tror de att jag i nån sorts storhetsvansinne försöker pluralisera mitt namn, göra mig fler än vad jag faktiskt är.
Amerikaner försöker ofta rätta mig, säger typ: oh, you mean Matt?
Nu har jag lagt mig till med en automatisk rättstavning, presenterar mig som Mats, M-a-t-s.
Hur går Johan hem i Bretagne?
Jag tillstår att efter tester enligt vedertagen praxis så kan det dokumenteras för eftervärlden att det gick MYCKET bra att använda M/90 som yttersta plagg för skydd mot väder och vind. Tvärtemot tidigare inlägg måste jag tillstå att det istället borde främjas. Irländarna borde som Staffan nämner, lära sig ta på sig ordentligt. Och vad är då bättre än ett arméplagg? Något som stör MIG, är din okunskap om punkteringar. Jag kan på rak arm nämna fyra punkteringar som hänt efter 1970... Ok, Mats och Staffan, heja på Sverige ordentligt ikväll.. Jag ska gå o dricka mig redlös nu. Tentan börjar inte förräns kl 14 imorrn!
Johan funkar rätt bra, men de uttalar det lite bôgigt, typ Yo-hanne. Det är fôr övrigt ett regionalt namn i Bretagne.
KP:vi fick alltid fett med bannor i lumpen när vi tog på oss ovan nämnda överst lite casual sådär. Vet inte varför riktigt, men det kan ha nåt att göra med grenar eller regn eller ryssen kanske.
ps. ikväll ska jag dricka alkohol. Det gör livet värt att leva.
Skicka en kommentar