Filmfestival och hiking

Gott folk!

Irlands huvudstad är just nu även filmens huvudstad. En ganska så stor filmfestival sätter guldkant på tillvaron den här helgen och fram till nästa söndag. Igår såg jag Days of Glory, en algerisk/fransk film som belönats med oscarsnominering. Den var väldigt bra. Verkligen en film som jag rekommenderar till alla och envar. Därför ska jag inte avslöja handlingen och jag är heller ingen filmrecensent. Däremot var det min första filmfestival någonsin vilket innebar lite variation mot när man annars är på bio.
1) Folk är knäpptysta.
2) Folk applåderar när filmen är slut.
3) Folk stannar kvar och tittar på eftertexterna. Avvikande beteende mot denna nördiga norm bestraffas med onda ögonkast. Självklart vill alla veta vem som är payroll accountant, electrical rigger, stand-ins, second second assistant director [sic!] och så vidare och så vidare i en mindre evighet. Annars är man ju ingen riktig cineast.
I övrigt gjorde jag mitt bästa för att se ut som en riktig filmnörd, jag hade både basker/gubbkeps samt kavaj på mig. Biografen var troligen den bästa jag varit på någon gång, otroligt stor böjd duk och väldigt brant salong.



Idag har jag varit ute och rört på mig lite, med UCD hiking society, vi åkte ner till Wicklow mountains, ca en timme söder om Dublin. Här fanns också nördar. Många färska euro-lakan har gått åt till att finansiera den utrustningen. Jag fnyste lite åt dom när dom snörade på sig sina exklusiva vandringskängor och tänkte att mina jympaskor har minsann dugt fint på inkaleden, det vore väl fanken om dom inte skulle klara av lite irländska kullar också?!
Och de första timmarna gick väldigt bra, det var torrt, soligt, varmt, vindstilla och fantastiska vyer. Jag blev förvånad över att det fanns sådan natur, vildhet och storslagna berg så nära Dublin. Sen kom vi upp i molnen och in i nåt sorts träsk och det var blött, blåsigt, vått, kallt, fuktigt, molnigt och jävligt. Mina fötter var som isbitar. Jag hade kunnat döda för ett par trekker deluxe 3000 all-resisting super boots. Efter fem timmar var vi framme vid puben. Naturligtvis är det inte aktuellt för riktiga hikers att sitta inne i den mysiga varma puben, och dricka ett par pints. å nej. Vi ska såklart sitta ute på en skitful, kall och blåsig veranda och dricka ett par pints. Mina fötter var som, ja just det.

Jag var inne på toa på puben och hade just uträttat mitt ärende vid pissoaren och går följdaktligen och tvättar händerna. En gubbe, min granne vid pissoaren, kommer fram och väser: what the fuck d'you wash your hands for? what d'you do back there, wanked? varpå han går ut. Jag har noterat att nästan ingen, varken gammal eller ung, tvättar händerna vid såna tillfällen. Välkommen till Irland, gott folk!

Jag fascineras annars av de fantastiska pubnamnen man har här. Några som ploppar fram ur minnet just nu: the Wicked Wolf, the Hairy Lemon, the Bleeding Horse, the Wishing Well.