Jag var i Cork i helgen med diverse nationaliteter. Under tiden smiddes mörka planer mot mig som person och mot min egendom. Dublins organiserade brottslighet slog till, och demolerade min cykel. Något av brottssyndikaten skickade ut en frivillig och sparkade sönder fordonet, som varit i släktens ägo i fem dagar. Eller så var det ett ögonblicksverk av en full yngling.
Hur som helst är min dag numera en och en halv timme kortare, som återigen måste användas för att vandra fram och tillbaka till campus.
Jag har fått tips om var man kan hitta de billigaste cyklarna. Går man och drar i kvarteren i centrum om nätterna finns det folk som säljer nyss stulna hojar. Med tanke på vad som hände med min egen cykel är etiken och moralen inte på topp just nu, och en enkel biljett till centrum kan bli aktuellt.
Jag har annars noterat att det är lätt att skaffa kompisar som utbytesstudent. Träffar man en svensk så är man naturligtvis kompisar, det är det inget som helst snack om. Satt man bredvid nån under introduktionen, då är man kompisar för resten av terminen. Har man käkat lunch med nån kan den personen gå i döden för en och bjuder man nån på guinness så är man best man.
Vidare har jag märkt (troligen utan att vara den första) att allt utom det man själv ska plugga är otroligt intressant. Gick förbi en tjock lunta om vitamin D idag i biblioteket, som naturligtvis väckte mycket större intresse än det om Sovjetunionens sönderfall som jag egentligen skulle läsa. Andra gånger har jag ägnat tid åt groddjuren, andra gånger om emigration till USA.
Mitt mål med bloggandet är att jag ska komma upp i Bildt-klass vad gäller blogg-frekvens, tre, fyra gånger per dag. Dock ska jag helst behålla längden på posterna, så att jag effektivt tröttar ut alla läsare.
Det finns palmer lite överallt här, det tycker jag är himla exotiskt. Trelleborg kan slänga sig i väggen, här växer de ute året runt.
I Cork var det tryck på nattlivet. Pubar hit och klubbar dit. Dock var inte jag välkommen till klubbarna. Varför inte? Jag hade Converse-skor på mig. Det är klart, det duger ju inte. Jag hade lämnat mina shiny shoes hemma. Det gjorde dock ingenting, vi föredrar mysiga pubar med bra musik och med spontana dansgolv, framför snobbiga nattklubbar med svindyra barpriser. Så dom kan klara sig utan oss, jag är inte bitter. Jag misstänker dock att det är någon sorts avancerad hämnd för vikingarnas härjningar i trakten. Men, vi ska komma ihåg vilka det var som grundade Irlands fantastiska ekonomiska under. Det var ju vikingarnas mindre restriktiva syn på våldtäkt som gjort Irland till vad det är. Irlands fattigdom de senaste 500 åren har vi dock inget att göra med. Så ligger det till.
Hur som helst är min dag numera en och en halv timme kortare, som återigen måste användas för att vandra fram och tillbaka till campus.
Jag har fått tips om var man kan hitta de billigaste cyklarna. Går man och drar i kvarteren i centrum om nätterna finns det folk som säljer nyss stulna hojar. Med tanke på vad som hände med min egen cykel är etiken och moralen inte på topp just nu, och en enkel biljett till centrum kan bli aktuellt.
Jag har annars noterat att det är lätt att skaffa kompisar som utbytesstudent. Träffar man en svensk så är man naturligtvis kompisar, det är det inget som helst snack om. Satt man bredvid nån under introduktionen, då är man kompisar för resten av terminen. Har man käkat lunch med nån kan den personen gå i döden för en och bjuder man nån på guinness så är man best man.
Vidare har jag märkt (troligen utan att vara den första) att allt utom det man själv ska plugga är otroligt intressant. Gick förbi en tjock lunta om vitamin D idag i biblioteket, som naturligtvis väckte mycket större intresse än det om Sovjetunionens sönderfall som jag egentligen skulle läsa. Andra gånger har jag ägnat tid åt groddjuren, andra gånger om emigration till USA.
Mitt mål med bloggandet är att jag ska komma upp i Bildt-klass vad gäller blogg-frekvens, tre, fyra gånger per dag. Dock ska jag helst behålla längden på posterna, så att jag effektivt tröttar ut alla läsare.
Det finns palmer lite överallt här, det tycker jag är himla exotiskt. Trelleborg kan slänga sig i väggen, här växer de ute året runt.
I Cork var det tryck på nattlivet. Pubar hit och klubbar dit. Dock var inte jag välkommen till klubbarna. Varför inte? Jag hade Converse-skor på mig. Det är klart, det duger ju inte. Jag hade lämnat mina shiny shoes hemma. Det gjorde dock ingenting, vi föredrar mysiga pubar med bra musik och med spontana dansgolv, framför snobbiga nattklubbar med svindyra barpriser. Så dom kan klara sig utan oss, jag är inte bitter. Jag misstänker dock att det är någon sorts avancerad hämnd för vikingarnas härjningar i trakten. Men, vi ska komma ihåg vilka det var som grundade Irlands fantastiska ekonomiska under. Det var ju vikingarnas mindre restriktiva syn på våldtäkt som gjort Irland till vad det är. Irlands fattigdom de senaste 500 åren har vi dock inget att göra med. Så ligger det till.
4 kommentarer:
Ja, och nuförtiden är det ju bara EU-pengar som bygger upp Irland, inget kan de fixa själva. När jag var där förra året kunde man inte åka en kilometer eller vrida huvet tre grader innan man såg skyltar som proklamerade att det som pågick där var "EU-funded". Parasiter.
Kort om skor: Ja visst är det pippi. Var några uppklädda fransmän här som inte kom in för att de hade converse skor. Apfula t-shirts o dyl är dock inget problem. Angående standards åkte jag precis dit på att jag läste 16.15, istället för 6.15, varför ha kvar am och pm? Provar just nu ugnen i köket för första gången och väntar på att den sak bli (om den nu blir det) varm. Som j tidigare sagt i ett inlägg på sin blogg: den svenska köksstandarden är det finaste vi har!
även i Malmö sker denna skodiskriminering. min lägenhetspartner agge skulle i helgen tillsammans med sin kusin göra ett besök på etage i malmö. men icke sa nicke. nono. gå hem och byt skor sa vakten.
Skicka en kommentar